Utställningen ReWriting, april 2019

Om ReWriting april 2019

Den ursprungliga idén till utställningen är en komplex sammanflätning som har vuxit fram ur olika källor. Den utgör ett erinringsarbete ( ett minnesarbete ), ett reparationsarbete och även ett drömarbete. Djupast ligger en stor personlig förlust. En förlust omöjlig att tala om. Att närma sig kärnan har varit möjlig endast med det skrivna ordet och den konstnärliga gestaltningen. Att förhålla sig till och närma sig det som inte går att förstå kan beskrivas som en växelsång mellan den närståendes efterlämnade starka och berörande texter och dikter och mina egna reflektioner. Projektet har pågått under drygt ett års tid och fått successivt en alltmer allmängiltig karaktär. Hur hanterar man allt som inte blev till i livet, allt som brast, allt det motstridiga och misslyckade? Hur kommer man närmare det man vill komma åt? Hur sjunger man liv åt benen, helar, sammanfogar… flätar ihop allt som blivit åtskilt. Det förlorade kan mirakulöst återuppstå genom konstnärlig gestaltning. Genom konstnärlig handling är det möjligt att varsamt ta hand om resterna. Att samla delarna tätt intill sig, in i sig själv, och skapa en koncentrerad form som är ny och överraskande. Att avsäga sin avsikt och därmed erövra en insikt. Endast konsten förmår att utgöra en plats där både förlust och liv kan samexistera.

Jag försöker nå bortom representationens gränser och lyfta fram det som finns på baksidan, i skuggan, utanför ramarna. Verken hämtar sitt huvudsaktiga material ur den fysiska verkligheten ( skriften ) men verken representerar inte verkligheten. Verken representerar möjligheter och inbjuder till ett flertal tolkningar och är därigenom närmast performativa. Jag har arbetat integrativt med mitt material. Samtidigt vill jag bjuda in betraktaren till eget introspektivt arbete. I bästa fall uppstår en händelse, ett igenkännande. Verken utgör ett tilltal. Det är betraktaren som svarar. Eller inte svarar. Om svar uppstår sker ett möte. Om bådas skuggor möts kvarstår laddningen.

Jag fängslades tidigt i processen av Pieter Bruegels berömda målning Babels torn. Tornet som symbol för människans storslagna dröm om ordning, suveränitet och enhet och om Guds vrede mot hennes omåttlighet som resulterade i den stora förskingringen. En spricka uppstod mellan Sameness ocn Otherness. Den konstnärliga processen kom snabbt att handla om integrering av denna enhet och splittring. Allt utgår från handskrivna textfragment som gestaltas på ett flertal olika sätt. Handgriplig destruktion följs av återuppståndelse. Resultatet är en intuitiv process, en väv, ett försök till motsatsernas förening.
Huvudmaterialet i verken består av papper i olika former och tillstånd. Papper är både starkt men också sprött och lätt. Det rent fysiska hanterandet av materialet i alla verk ( skrift, bränning, rivning, sotning, patinering, skrynklande, gjutande o.s.v. ) är en förutsättning för förvandlingsarbetet vars ultimata mål är att utplåna motsatserna. Om att låta motsatserna samexistera. Jag har länge fascinerats av CG Jungs tankar kring alkemi och känner intuitivt att det finns liknande processer jag vill åt i mitt eget arbete. I alkemins kemiska och materiella processer finns motsvarigheter med människans själsliga transformation genom individuationen. Alkemins kärna handlar mycket om arbetet med motsatser och spänningstillstånd. Syftet med alkemins två huvudkomponenter, Solve et Coagula ( sönderdelning och integration ), är Coniunctio Oppositorum ( motsatsernas förening ). Denna målsättning är både kroppslig och själslig i sin strävan att hela människans splittring. Att skapa både mentala och kroppsliga förutsättningar för livet i Unus Mundus, i en värld där materien återigen blir meningsbärande och andlig. En värld där ” matter matters”.

Serien med relieferna avslutas med två spröda vita skålar i gjutet papper som innehåller askan från de vita och de svarta handskrivna A4-arken som blivit över. De två stora fristående tornen ( Mörkrets boning och Gyllene boning ) har kommit till sent i processen och blir genom sin koncentrerade och uppåtsträvande kroppslighet en symbol för min önskan om samexistens ( inte det ena utan det andra – frånvaro i samexistens med närvaro ).

Marketta Ivarsdotter markettaivarsdotter.se